Flickan som följde gruppen hade just fyllt sju år. Hennes blick var sökande, fast på ett mycket blygt sätt. Nästan osynligt såg hon på dem. Jag stod i kavaj och loafers och var överhettad.
Det tycktes som all vätska i kroppen lämnade mig från armhålorna. Vi var en grupp män som stod i en halvcirkel och en av dem skissade i luften. Projektplaner spelades upp framför våra ögon. Vi var alla ute på en arbetsplats och skulle få saker gjorda och stod i den röda sanden och såg imaginära byggnader och skeenden. Flickan tänkte på hur hon skulle hålla den bleka mannens hand. Den var så ren på något sätt. Som att den inte behövde arbeta.
Jag stod i ett öde område utanför en liten stad i Kenya. Små buskar växte här och var i sanden. Han hade kommit utanför det klassiska SIDA-bältet, det område på kartan där klimatet var behagligt och där flesta projekt genomfördes. Här var det riktigt hett. Landskapet var fattigt, som människorna. Fast de var inte fattiga på glädje eller vänlighet. Det saknades resurser helt enkelt. På denna arbetsplats blev arbetet lite speciellt för mig. Jag som inte hade inte varit utanför skarpnäck särskilt mycket, om det inte gällde en skidresa till alperna eller sol och bad på teneriffa.
Efter ett par dagar fick jag få rutin på de små besöken från flickan. När landcruisern arbetade sig över kullen kom den lilla flickan springandes på sina små knotiga ben.
– mzungu
– Can I go with you in the car?
Det strålade från hennes ögon då hon skrattade med hela ansiktet. Jag hade aldrig sett ett sådant skratt förut. Bilen stannade och jag klev ut. Vi pratade i några minuter och sen följde hon med på mina turer, hela dagen. Snällt stod hon med i bakgrunden då vi pratade, som om hon visste att hon inte fick störa. Jag som hade så svårt med mina barns uppfostran hemma lade märke till dessa små saker. Vid varje chans som hon fick, höll hon mig i handen. Det var ofta då vi skulle förflytta oss till ett annat område. Då visste hon att det skulle vara lättare och diskret förde hon helt enkelt in sin hand i min, som om det var det mest naturliga i världen.
I början vände jag mig om och såg frågande på henne. Det vågade jag inte göra fler gånger, för i hennes ögon såg jag något jag aldrig hade sett förut. Som en vind över isen blåste hennes blick genom märg och ben.
…fortsättning följer
Hej,
Oj, så spännande. Ser fram emot fortsättningen:)
Det är något märkligt med just dina texter, de går så rakt in i mig och jag känner mig som om jag känner dig. En man i sina bästa år med en så klar litterär talang och kanske mest en så stark kontakt med din kvinnliga sida. Det är där du hämtar dina underbara känslosamma beskrivning av möten och jag njuter verkligen.
Det finns alltid en längtan inom mig när jag möter texter som berör på djupet, en nyfikenhet på vem i hela friden du är? Lite har jag ju läst mellan raderna och lite har jag hört av gemensamma vänner om dig. Du får gärna berätta mer…
Du skriver väl på en bok hoppas jag? Om inte så får du sätta igång med det.
Hoppas du vågar inte bara läsa hos mig utan även kommenter friskt.
Kram nu ska jag hoppa i säng och sova som en stock.
Hej Madonnan och Livsglimtar,
Tack tack! Jag vet inte vad jag ska säga..
Ärligt talat så vet jag inte så mycket om litteratur. Har inte läst så mycket egentligen, sp jag har svårt att bedömma vad som är “bra”. Jag tror faktiskt att det ska finnas ett “djup” som jag inte har om man ska skriva bok. Jag vet inte vad det är, men man ska ha något. Jag har ingen logik bakom texterna så att säga. Det är inget jag bestämmer, utan det skriver sig själv. Så…att skriva en bok på det sättet tror jag är svårt. Men jag blir oerhört glad av att ni tycker om det som skrivs, det gör allt faktiskt. Men ok, jag ska ha det i bakhuvudet och när jag har mindre att göra i livet ska jag gå en skrivarkurs.
Ännu en gång tack Madonnan och livsglimtar och kram på er!
Jag håller helt med Livsglimtar. Precis så känner jag för dina texter och jag är så fånig att jag ibland sitter lite tårögd och läser… Så dina texter berör verkligen och jag har sagt och säger att du borde verkligen skriva en bok, eller noveller att samla i en bok. En talang som fler borde få ta del av, helt klart!
Dessutom har jag fått äran att fika med dig och några andra så jag vet att du är trevlig “på riktigt” också.
Ha det bra:)