Att hon likt mig själv
hör hemma överallt och ingenstans
ger mig stundvis en känsla av tillhörighet
Ett möte mellan ömhet och respekt
Många talar om havet, men få har det i sin blick
Andra beundrar himlen men sällan uppfattas nyanserna i dess tidlösa evighet
Hon, hon berör mig.
Denna sällsynta, säregna fågel
är troligen det vackraste jag sett
En förklädd ängel med vingar så stora och starka
Jag önskar inte fånga henne, önskar inte tämja henne
För aldrig vill jag se ljuset skuggas
i hennes klara, vakna ögon
Jag vill ge henne allt utan att ta ifrån henne något
Är det möjligt?
Oj vilka starka kärleksord.
Vackert! Tänkvärt.
Fastnar för raden;
Många talar om havet, men få har det i sin blick….
Mycket vackert inlägg
Så berörande och vackert.
Jag tror det är möjligt.